Barn och unga på nätet 2020

Uppdaterad

barn och unga på nätet

Tele2 släpper nu den tredje rapporten i serien ”Barn och unga på nätet” som undersöker barn och ungas internetvanor och syn på internet, hur föräldrar upplever sina barns liv på internet, samt lärares relation till deras elevers uppkopplade liv. Undersökningen visar att trots att internet är en stor och viktig del av barns vardag så är många föräldrar inte engagerade i vad deras barn gör på internet.

Viktor Wallström, kommunikations- och hållbarhetsdirektör på Tele2 kommenterar rapporten: För barn är internet framförallt en fantastisk källa till information, nöje och nya vänskaper. Men alldeles för många föräldrar vet alldeles för lite om barnens liv på internet, samtidigt som många barn inte berättar för sina föräldrar om deras upplevelser. Det här behöver inte vara så svårt – det handlar om engagemang! När ni sitter vid middagsbordet ikväll, fråga inte bara om hur barnen haft det i skolan, fråga om hur barnen haft det på nätet.

Här följer några utvalda fakta från undersökningen

Barn hittar information och får nya vänner på internet

  • Knappt hälften av alla barn spenderar fyra timmar eller mer på internet en normal dag, en av fem spenderar sex timmar eller mer om dagen.
  • Barn tycker att det bästa med internet är: Informationstillgången, möjligheten till kontakt med familj och vänner, samt att internet underlättar deras vardag.
  • De vanligaste aktiviteterna är att titta på filmer och videoklipp, spela spel och att använda olika sociala medier.

Internet kan samtidigt medföra negativa upplevelser

  • Barn tycker att det sämsta med internet är: Att man är elakare mot varandra på internet än i verkligheten, näthat och hot, falsk information, samt att det är svårt att veta vilka källor man kan lita på. Fler flickor än pojkar har negativa upplevelser.
  • Tre av fem barn har sett något obehagligt, läskigt eller äckligt på internet. Vanligast är våld och djur som lider. Men sexuellt innehåll, mobbning, innehåll från sjukhus, barn som lider och krig är också vanliga upplevelser.
  • Knappt var sjätte barn uppger att en okänd vuxen har velat chatta eller video med dem. Nästan var tionde barn har blivit tillfrågade av en okänd om att träffas på riktigt.

Många föräldrar känner oro och vet för lite om sina barns internetvanor

  • Trots negativa upplevelser har bara ett av fem barn känt sig orolig för sitt liv på internet.
  • När barn ser något obehagligt pratar åtta av tio med någon annan om det. Oftast talar man med en kompis. Mindre än hälften av barnen talar med en förälder när de upplever något negativt.
  • Fyra av tio föräldrar upplever att de vet lite eller för lite om deras barns internetvanor och bara åtta procent upplever att de är till stor del delaktiga i sina barns liv på internet.
  • Varannan förälder är till och från orolig över sitt barns liv på internet.

Föräldrar kan inte förlita sig på att skolan tar ansvar för barns internetvanor

  • Drygt varannan lärare upplever att de inte vet vad eleverna gör på internet.
  • Nio av tio lärare är inte delaktiga i elevernas liv på internet.
  • Lärare tycker att det är svårt att veta hur de ska vara delaktiga i barns liv på internet och många tycker inte att det är nödvändigt eller deras ensak.
  • Samtidigt är sju av tio lärare oroliga över elevernas liv på internet.
  • Åtta av tio lärare har diskuterat nätmobbing med eleverna, men bara hälften av lärarna har diskuterat det med elevers föräldrar.

Tele2s tips till föräldrar

  • Engagera dig i ditt barns liv på internet. Prata om vad de gör och upplever och delta när det går. Hjälp ditt barn att känna sig trygg nog att komma till dig om hen upplever något obehagligt.
  • Kom överens med barnen om vad de får göra på internet. Tillgång till uppkoppling är en fantastisk möjlighet som ska nyttjas på bästa sätt. Fokusera därför snarare på vad internet används till istället för hur länge det används.
  • Ditt barns internetvanor är främst ditt ansvar, inte skolans. Lärare är oftast inte delaktiga i elevers liv på internet. Men tala gärna med barnets lärare om det, så det är naturligt för dem att berätta om de ser eller hör något.